This is not a crush. It's a crash.
Ohmigod.
Jared Padalecki och Tom Welling
blandade gener, och resultatet satt på samma buss som mig i morse!!
... med en bok i handen, och sorgsna, bruna ögon...
iklädd mörka jeans och s-k-j-o-r-t-a. There you go.
Behöver jag säga något mer?
Jaja.... Rubriken syftar dock inte på honom... eller kanske litegrann.
Jag tror det är ett allmänt status för en looser som myself.
Djupt och sånt... Nåja. Nu ska jag plugga.
Take care och puss
Josefine
Jared Padalecki och Tom Welling
blandade gener, och resultatet satt på samma buss som mig i morse!!
... med en bok i handen, och sorgsna, bruna ögon...
iklädd mörka jeans och s-k-j-o-r-t-a. There you go.
Behöver jag säga något mer?
Jaja.... Rubriken syftar dock inte på honom... eller kanske litegrann.
Jag tror det är ett allmänt status för en looser som myself.
Djupt och sånt... Nåja. Nu ska jag plugga.
Take care och puss
Josefine
- I like
Nu är jag väl hemma i Österskär igen, efter en hemma-helg. Suck.
Så, vad har vi gjort i helgen?
Slappat. Bara slappat. Det jobbiga är att jag får en sån inre stress.
Jag vill hinna träffa alla, equally share my time. Men det går inte. Det går aldrig ihop!
Jag blev så ledsen, hann till exempel bara utbyta typ fem ord med pappa.
Och hade verkligen velat se en film med Ullis. Men å andra sidan väntade Pill och Marcus.
Samtidigt hade jag verkligen velat åka till mormor. Saknar henne.
Det är så mycket vilja, så lite tid, så kanske jag hinner med mindre än jag skulle bara för denskull.
hur kul hade det inte varit att gå och se Patas på Dido? Pucko. Jag satt hemma och såg Sing A Long.
Men det var skönt för själen, det med, men det känns ändå så dumt.
Om någon har recept på hur man får 24 timmar att kännas som 48, hör av er....!!
Något jag åtminstone hann med....
första två avsnitten med Supernatural, säsong 4!! Tillsammans med Pernilla och Marcus!
Oh my God! Säger bara det. Fan, jag hoppas det blir så bra som det verkar!!
Jag skulle kunna skriva en lång bit om detta, men med tanke på uttråkningsnivån
samt det faktum att folk som inte sett klart säsong 3 ännu inte skulle bli glada på mig då =P
Men my oh my oh my, det kommer bli a fierce battle. Och jag är lugnad. Fullständigt.
Jag älskar The Winchesters ;) och makarna Nilsson/Tjötasp med för den delen.
Så. En rätt fullsmäckad helg. Fick äntligen ge Fanny hennes present.
Ett pentagram. För beskydd, när inte Storasyster kan finnas där.
Jag ville ge henne det, för det känns som en sån viktig grej.
Jag hoppas att hon ska ha nytta och glädje av det!
Anywho...
Hur lite jag än hann med....
...det var i alla fall så skönt att få umgås med pompisarna och familjen!
Älskar er så saatana mycket!
Nu ska jag se rysare med Jensen Ackles ... "Devour"
Intressant att se honom som någon annan än Dean Winchester. Älska xD
kommer troligen bli en fet besvikelse, men what the fuck....
Same ögongodis, different character! <3
Kan utvärdera sedan ;)
Tills dess, ha det gott.
Puss
Josefine
Long time, no write
Hej älsklingar...
Dels på grund av behov, dels på grund av uppmaning från Snuttefiltsvargen...
Here I am again. Back in Black.
Sleepless in Österskär.
Få se nu. Vad har hänt sedan sist? Massor.
Förra helgen var jag hemma torsdag kväll till söndag. Så jäkla härligt!
Älskar älskar älskar älskar alla hemmavid <3
Helgen innan hade jag både Jessica och Pernilla och Marcus här på besök.
Det är så skönt att känna sig normal! Inte som nåt freak som ingen känner...!!
Jag har gråtit floder av hemlängtan, och av maktlöshet.
Jag får nämligen för mig att mina vänner inte saknar mig lika mycket som jag saknar dem.
Och det är en så satans övermäktig känsla så jag kan bara inte sluta gråta.
För om jag behöver dem mer än de behöver mig, då är jag i underläge. Ångest!
Och bara aningens, aningens sjukt...
Jag älskar mina vänner och min familj, om möjligt ännu mer nu än förut.
Jag har insett vad jag har. Och vad jag är. ...Älskad.
Och här sitter jag i Stockholm!?
What the fuck...
Beträffande Doppapan och boende. Ämnesbyte.
Hon verkar känna på sig att nåt är fel. Hon frågar hela tiden om allt funkar som det ska.
Vad ska jag säga?
"Nej, jag törs knappt andas, för det känns som jag stör"
eller för den delen..
"Jag har lust att slå din sons gitarr i hans skalle när han spelar Titanic themet medan jag försöker PLUGGA, och ni har allsång i köket och min huvudvärk drivs upp notch by notch och jag känner galenskapen komma smygande..."
Eller kanske...
"Jag tycker du är skum, och jag känner mig INTE hemma här, och jag törs INTE finnas-synas-höras,
och förresten så ger väl jag blanka fan i om du har en KK utan att ditt X vet nåt om det! I don't give a rats ASS!"
"Nej, så går det bara inte till"...
Istället sitter jag inne på mitt rum. Äter oftast här, när jag väl äter. Har varit så sjukt tråkigt att laga mat.
Men det är väl på väg framåt, det med. Har lagat mat två dagar nu iaf, och det har gått bra.
Frestande att falla för en klyscha och börja leva på nudlar. Jag älskar studentlivet.
Out of the blue;
Måste börja gå ut och gå. * skriver påminnelse *
Ja... och så skol-delen.
Den jobbiga nyheten är att Tentan börjar närma sig. Post-it lapparna har kommit fram, med andra ord.
Och jag vet banne mig inte hur i helvete jag ska kunna pressa in all den här informationen i skallen.
Det börjar kännas tufft, studentlivet. Fjärde veckan in på terminen. Bra jobbat, sörrö.
Allt detta med Ertebölle kultur(och resten av de 140 andra kulturerna), megalitgravar,
Trattbägarkultur och Gropkeramikerna som inspireras av kamkeramikerna, som inspireras av...
-börjar bli snurrigt.
Den goda nyheten är att jag tror att jag har fått en kompis.
Hon heter Katarina, och går samma kurs. Vi lekte tre timmar igår,
försökte plugga en stund, lunchade, drack kaffe, och var allmänt flummiga.
Så det kändes i allafall bra. Hoppas det fortsätter i den stilen, I truly need it!
Och nej, jag har inte slutat nästan-hyperventilera när jag kommer till skolan.
Det är fortfarande lika läskigt. Skitläskigt till och med. Även om det inte är asmycket folk.
Men, Lena, jag försöker höja blicken. Och höjer volymen på min MP3.
AC/DC och Avril tar mig genom skolområdet, men det är en tuff promenad från A till F.
Det måste jag säga.
Och nej, jag har inte botat min Supernatural-obsession.
Jag trodde att jag hade det, men nu fick jag säsong 3 (med enbart engelsk text for hearing impaired)
och ÄNTLIGEN såg de två sista avsnitten... så nu är jag aningens körd igen.
Inte som i att jag oroar mig. Nej. Mer som att jag går för mycket in i serien.
Jag har börjat diskutera i forum, trots att jag aldrig varit en forums-människa.
Och tror ni inte på fan om de två små hunkarna måste vara med när jag sover också?
Noo igeeeen! Obsession, jag säger ju det...!!
Nån som brukar titta på 2 ½ men?
Ser ett avsnitt i skrivande stund, med en mycket ångestladdad Alan.
Panikattacker, känsla av otillräcklighet, klaustrofobi...
"Fan. Jag kanske ska bli besatt av det här programmet istället"...
"Synd att det bara är gamla gubbar med...ja, och lillkillen, såklart..."
"Undrar hur Jensen Ackles är i verklighe..."
Hrm, hrm... OBSESSED.
Jag måste komma ut bland folk...
(och nu vill jag ha ett kex för att jag vet att jag är knäpp!)
Och alla dessa engelska ord som bara dyker upp?
Fan, jag tänker på engelska emellanåt.
inte så konstigt, när man sett Supernatural (och massa filmer)
med engelska subtitles, läser kurslitteratur på engelska,
och, på fritiden roar sig med att läsa chicflick på engelska.
Man, when I'm good, I'm good.
Jag behöver komma ut bland folk....!!
Innan jag börjar klättra på väggarna och glida in i min fantasyworld.
Tur att vi ska till Gula Villan och supa skallen av oss på fredag.
Not litterally, no, of course not. It's me we're talking about.
Men litegranna kanske... om jag tar en nappflaska, så mormor slipper oroa sig
över att jag ska få en massa läskiga tabletter i glaset....
I och för sig, så vore det trevligt med en liten trip, wohoo....!
Nah...I'm kidding....
Så... en rätt nervös, paranoid och Supernatural-besatt arkeologstudent ger upp för den här kvällen.
Ta hand om er, och ledsen för en svindålig blogg!
Puss
Josefine
Dels på grund av behov, dels på grund av uppmaning från Snuttefiltsvargen...
Here I am again. Back in Black.
Sleepless in Österskär.
Få se nu. Vad har hänt sedan sist? Massor.
Förra helgen var jag hemma torsdag kväll till söndag. Så jäkla härligt!
Älskar älskar älskar älskar alla hemmavid <3
Helgen innan hade jag både Jessica och Pernilla och Marcus här på besök.
Det är så skönt att känna sig normal! Inte som nåt freak som ingen känner...!!
Jag har gråtit floder av hemlängtan, och av maktlöshet.
Jag får nämligen för mig att mina vänner inte saknar mig lika mycket som jag saknar dem.
Och det är en så satans övermäktig känsla så jag kan bara inte sluta gråta.
För om jag behöver dem mer än de behöver mig, då är jag i underläge. Ångest!
Och bara aningens, aningens sjukt...
Jag älskar mina vänner och min familj, om möjligt ännu mer nu än förut.
Jag har insett vad jag har. Och vad jag är. ...Älskad.
Och här sitter jag i Stockholm!?
What the fuck...
Beträffande Doppapan och boende. Ämnesbyte.
Hon verkar känna på sig att nåt är fel. Hon frågar hela tiden om allt funkar som det ska.
Vad ska jag säga?
"Nej, jag törs knappt andas, för det känns som jag stör"
eller för den delen..
"Jag har lust att slå din sons gitarr i hans skalle när han spelar Titanic themet medan jag försöker PLUGGA, och ni har allsång i köket och min huvudvärk drivs upp notch by notch och jag känner galenskapen komma smygande..."
Eller kanske...
"Jag tycker du är skum, och jag känner mig INTE hemma här, och jag törs INTE finnas-synas-höras,
och förresten så ger väl jag blanka fan i om du har en KK utan att ditt X vet nåt om det! I don't give a rats ASS!"
"Nej, så går det bara inte till"...
Istället sitter jag inne på mitt rum. Äter oftast här, när jag väl äter. Har varit så sjukt tråkigt att laga mat.
Men det är väl på väg framåt, det med. Har lagat mat två dagar nu iaf, och det har gått bra.
Frestande att falla för en klyscha och börja leva på nudlar. Jag älskar studentlivet.
Out of the blue;
Måste börja gå ut och gå. * skriver påminnelse *
Ja... och så skol-delen.
Den jobbiga nyheten är att Tentan börjar närma sig. Post-it lapparna har kommit fram, med andra ord.
Och jag vet banne mig inte hur i helvete jag ska kunna pressa in all den här informationen i skallen.
Det börjar kännas tufft, studentlivet. Fjärde veckan in på terminen. Bra jobbat, sörrö.
Allt detta med Ertebölle kultur(och resten av de 140 andra kulturerna), megalitgravar,
Trattbägarkultur och Gropkeramikerna som inspireras av kamkeramikerna, som inspireras av...
-börjar bli snurrigt.
Den goda nyheten är att jag tror att jag har fått en kompis.
Hon heter Katarina, och går samma kurs. Vi lekte tre timmar igår,
försökte plugga en stund, lunchade, drack kaffe, och var allmänt flummiga.
Så det kändes i allafall bra. Hoppas det fortsätter i den stilen, I truly need it!
Och nej, jag har inte slutat nästan-hyperventilera när jag kommer till skolan.
Det är fortfarande lika läskigt. Skitläskigt till och med. Även om det inte är asmycket folk.
Men, Lena, jag försöker höja blicken. Och höjer volymen på min MP3.
AC/DC och Avril tar mig genom skolområdet, men det är en tuff promenad från A till F.
Det måste jag säga.
Och nej, jag har inte botat min Supernatural-obsession.
Jag trodde att jag hade det, men nu fick jag säsong 3 (med enbart engelsk text for hearing impaired)
och ÄNTLIGEN såg de två sista avsnitten... så nu är jag aningens körd igen.
Inte som i att jag oroar mig. Nej. Mer som att jag går för mycket in i serien.
Jag har börjat diskutera i forum, trots att jag aldrig varit en forums-människa.
Och tror ni inte på fan om de två små hunkarna måste vara med när jag sover också?
Noo igeeeen! Obsession, jag säger ju det...!!
Nån som brukar titta på 2 ½ men?
Ser ett avsnitt i skrivande stund, med en mycket ångestladdad Alan.
Panikattacker, känsla av otillräcklighet, klaustrofobi...
"Fan. Jag kanske ska bli besatt av det här programmet istället"...
"Synd att det bara är gamla gubbar med...ja, och lillkillen, såklart..."
"Undrar hur Jensen Ackles är i verklighe..."
Hrm, hrm... OBSESSED.
Jag måste komma ut bland folk...
(och nu vill jag ha ett kex för att jag vet att jag är knäpp!)
Och alla dessa engelska ord som bara dyker upp?
Fan, jag tänker på engelska emellanåt.
inte så konstigt, när man sett Supernatural (och massa filmer)
med engelska subtitles, läser kurslitteratur på engelska,
och, på fritiden roar sig med att läsa chicflick på engelska.
Man, when I'm good, I'm good.
Jag behöver komma ut bland folk....!!
Innan jag börjar klättra på väggarna och glida in i min fantasyworld.
Tur att vi ska till Gula Villan och supa skallen av oss på fredag.
Not litterally, no, of course not. It's me we're talking about.
Men litegranna kanske... om jag tar en nappflaska, så mormor slipper oroa sig
över att jag ska få en massa läskiga tabletter i glaset....
I och för sig, så vore det trevligt med en liten trip, wohoo....!
Nah...I'm kidding....
Så... en rätt nervös, paranoid och Supernatural-besatt arkeologstudent ger upp för den här kvällen.
Ta hand om er, och ledsen för en svindålig blogg!
Puss
Josefine
Den "ofrivillige" barnvakten
Sitter här i Österskär, längtar hem och hatar småbarn.
Historien? Jo.
En kompis skulle komma hit i helgen, så i förväg frågade jag om det gick bra för hyresvärdinnan.
Jorå, det gjorde det ju. Fast hon skulle bort på fredag, var det möjligen så att vi skulle vara hemma då?
För i så fall kunde ju jag hålla koll på pojkarna, eller ja, alltså, de skötte ju sig själva, bara det fanns någon hemma.
Liksom. Jojo, det kunde jag väl gå med på.
Problemet var dock att Jessica inte kommer förrän i morgon, och åker hem samma dag.
Och jag hade sagt att jag nog kunde vara hemma. Jaja.
Therese undrade om jag ville med och se på Millencolin och supa.
vad säger man..? Nej, jag har ju indirekt lovat att jag ska vara hemma.
Och det känns för sent att dra sig ur. Perrrrset.
Nej, tyvärr Therese. Dessutom måste jag ju hämta Jessica tidigt imorgon.
Och nu ångrar jag mitt beslut så ini helvete.
För visst, pojkarna satt och spelade ända tills jag sa till dem att de skulle gå och sova.
Hyresvärdinnan hade sagt att de kunde gå och lägga sig vid 22, så jag antog att det innebar att de skulle sova då.
Så när de höll på att stoja och bråka 20 minuter efter att jag bett dem gå upp och göra sig iordning
gick jag upp, hörde att de var i badrummet, och knackade på.
Frågade vad de gjorde, trots att jag hört att de spelat fotboll där inne...
"Vi ska precis hoppa in i duschen" säger de... Wtf? Är det nå kvällsritual som alltid är så?
Först fotboll, sen dusch, med kläderna på? Jag har ju ingen aning hur deras "läggning" går till.
Så jag sa bara "ja men gör det då" och sen "skärp er", för vafan, jag trodde de skulle vara klara å i sängen kl.22?
Helsicke heller att jag fick vara uppe till 22 när jag var 8, kan jag aldrig tro....
Det lugnar ner sig och blir tyst, och för omkring 20 minuter sedan fick jag ett samtal...
Från hyresvärdinnan. Som frågar hur det går.
"Ja det är tyst där uppe nu i allafall, så jag tror de har somnat" sa jag...
"Ja, det blev nåt när de skulle duscha innan de gick och la sig?"
What the fuck? Seriously dude, what the fuck?
Nå, here's my confession of this night:
Jag gjorde inget bra jobb, men å andra sidan skulle de i princip sköta sig själva. Trodde jag.
Och ett löfte till mig själv är att nästa gång säger jag NEJ.
Jag ska försöka hålla det löftet också. För jag har banne mig inget ansvar för hennes ungar.
Det ingår inte i mitt hyreskontrakt. Så jag vill inte ha mer snorkigheter eller ansvar för någon utom mig själv.
Jag känner att just nu tycker jag hemskt illa som småbarn. Älskar mina syskon, hatar andra ungar.
Sammanfattningsvis? Aldrig mer barnvakt åt främmande ungar.
Kvällens låt: Shut Up! - Simple Plan
För att jag känner mig på det humöret.
"Nothing you say today is going to bring me down!"
Mycket trötta pussar
Josefine
Historien? Jo.
En kompis skulle komma hit i helgen, så i förväg frågade jag om det gick bra för hyresvärdinnan.
Jorå, det gjorde det ju. Fast hon skulle bort på fredag, var det möjligen så att vi skulle vara hemma då?
För i så fall kunde ju jag hålla koll på pojkarna, eller ja, alltså, de skötte ju sig själva, bara det fanns någon hemma.
Liksom. Jojo, det kunde jag väl gå med på.
Problemet var dock att Jessica inte kommer förrän i morgon, och åker hem samma dag.
Och jag hade sagt att jag nog kunde vara hemma. Jaja.
Therese undrade om jag ville med och se på Millencolin och supa.
vad säger man..? Nej, jag har ju indirekt lovat att jag ska vara hemma.
Och det känns för sent att dra sig ur. Perrrrset.
Nej, tyvärr Therese. Dessutom måste jag ju hämta Jessica tidigt imorgon.
Och nu ångrar jag mitt beslut så ini helvete.
För visst, pojkarna satt och spelade ända tills jag sa till dem att de skulle gå och sova.
Hyresvärdinnan hade sagt att de kunde gå och lägga sig vid 22, så jag antog att det innebar att de skulle sova då.
Så när de höll på att stoja och bråka 20 minuter efter att jag bett dem gå upp och göra sig iordning
gick jag upp, hörde att de var i badrummet, och knackade på.
Frågade vad de gjorde, trots att jag hört att de spelat fotboll där inne...
"Vi ska precis hoppa in i duschen" säger de... Wtf? Är det nå kvällsritual som alltid är så?
Först fotboll, sen dusch, med kläderna på? Jag har ju ingen aning hur deras "läggning" går till.
Så jag sa bara "ja men gör det då" och sen "skärp er", för vafan, jag trodde de skulle vara klara å i sängen kl.22?
Helsicke heller att jag fick vara uppe till 22 när jag var 8, kan jag aldrig tro....
Det lugnar ner sig och blir tyst, och för omkring 20 minuter sedan fick jag ett samtal...
Från hyresvärdinnan. Som frågar hur det går.
"Ja det är tyst där uppe nu i allafall, så jag tror de har somnat" sa jag...
"Ja, det blev nåt när de skulle duscha innan de gick och la sig?"
What the fuck? Seriously dude, what the fuck?
Nå, here's my confession of this night:
Jag gjorde inget bra jobb, men å andra sidan skulle de i princip sköta sig själva. Trodde jag.
Och ett löfte till mig själv är att nästa gång säger jag NEJ.
Jag ska försöka hålla det löftet också. För jag har banne mig inget ansvar för hennes ungar.
Det ingår inte i mitt hyreskontrakt. Så jag vill inte ha mer snorkigheter eller ansvar för någon utom mig själv.
Jag känner att just nu tycker jag hemskt illa som småbarn. Älskar mina syskon, hatar andra ungar.
Sammanfattningsvis? Aldrig mer barnvakt åt främmande ungar.
Kvällens låt: Shut Up! - Simple Plan
För att jag känner mig på det humöret.
"Nothing you say today is going to bring me down!"
Mycket trötta pussar
Josefine
Tidiga funderingar en fin Österskärmorgon
I morse vaknade jag med ett ryck, ur en rät sjuk, men kanske betingad, halvönskad dröm om Supernatural.
"Oh noes, there she goes again..." Nej! Nej, kära läsare, jag har inte fallit tillbaka i den depp-dipen igen.
En msn-konversation, med lite av samma desperation, och ett återbesök till skvaller-sidan, gav mig en ny länk
that eased my mind, och samma med personen jag pratade med på msn. Så I'm all good now.
Tills säsong fyra börjar, eller jag lyckas se de sista två avsnitten. Allt löser sig. De bråkar åtminstone om bilen.
Nåja. Det var ju egentligen inte det jag ville skriva om, men eftersom det var så jag vaknade,
och så min dag började... You know...? Ibland ska jag inte tänka så mycket, jag vet.
Så, vad är nytt under denna Fjollträsk-himmel? (ah, knorra inte, ni vet att det är sant)
Snart har ännu en vecka passerat, lite mer sedan jag sist bloggade av mig.
Vi har haft våra två första riktiga lektioner, om Paleolitikum och Mesolitikum.
Fast det förstår inte de flesta vad det betyder,för det är sådant som vi arkeologer slänger oss med.
För det är vad vår lärare kallar oss; Arkeologer. Och jag tycker det är helt vansinnigt att tänka på det.
Att inse att; hey, jag är en arkeologstudent. Ord som jag aldrig trodde skulle surra i mitt huvud eller lämna min mun.
(Innan jag får en känga för att inte bara vara naïve, utan skrytig också;
paleolitikum och mesolitikum är äldre, mellersta och yngre stenåldern. Nu vet ni också. )
Så skoldelen känns bra, och min lärare har sett mig!
En dag kom han fram och frågade om jag var syster till någon Sara.
"Nej", sade ja, för mig veterligen har jag banne mig ingen syster Sara. Haha.
"Nehej, du är nämligen väldigt lik henne, hon är arkeolog, bla bla bla..."
Jag frågade dumt ifall hon kanske var från Dalarna, ifall vi kanske var släkt, men det visste han inte.
Hon jobbade tydligen i Blekinge. Jaja? Är ändå kul, för har en lärare väl sett en, är man inte bara en i mängden.
Och, lite fult, sade jag till mamma, att är det någon som han har en bra kontakt med, hon som jag är lik,
då kan man ju spela på den saken... Eh... hehe.. I wouldn't do that, even if I knew how. I assure you.
Jag har plöjt igenom hela stenålderskapitlet i en av böckerna (217 sidor, host host), och läst den 67 sidor lilla bok
som min lärare har skrivit om tolkande arkeologi inom stenåldern.
Nu har jag börjat med The Oxford Illustrated History of Prehistoric Europe. Serious shit.
Har visserligen bara läst 30 sidor än så länge, och shit så svårt det är ibland med engelskan...!
Alla dessa arkeologuttryck som bara väntar på att få bite me in the a...eeh... som vill få mig förvirrad.
Men allt som allt anser jag mig ha varit lite duktig i alla fall.
Och påtal om duktig, eftersom jag ändå är inne på att dunka mig själv i ryggen...
Jag börjar faktiskt kunna roslagsbanan och tunnelbanesystemet! Blåbussarna är dock läskiga, dem känner jag inte.
Har faktiskt åkt en del nu så det börjar kännas okej i alla fall, de flesta fobierna och tankarna är passé.
Vad mer... hm...
Boendet går sådär, jag är väldigt förvirrad beträffande det. Otrygg.
Och, en fundering jag hade i natt, hur lång tid tar det innan syret tar slut i 10 kvadrat?
Jag tror att jag håller på att dö av syrebrist varje natt. Kan vara en planerad aktion. Jag vet inte?
Nej, skämt å sido... Det känns lite dumt, allting egentligen.
Och så har vi en liten älskad unge som inte mår bra, och beter sig så Storasyster Vampyr
vill både morra och gråta på samma gång. Jag hoppas att du mår bättre nu.
Och att jag gjorde lite nytta när jag poked around. Jag älskar dig, skitunge.
Nej... nu ska jag sätta mig och läsa lite mer.
Ledsen för dagboksfeelingen idag, men I had to.
Dagens låt får bli... Accidently In Love, Maroon 5, för att den är så jäkla söt.
Och för att Skitungen delar min förtjusning med den låten.
Sköt om er allihop.
Puss
Josefine
"Oh noes, there she goes again..." Nej! Nej, kära läsare, jag har inte fallit tillbaka i den depp-dipen igen.
En msn-konversation, med lite av samma desperation, och ett återbesök till skvaller-sidan, gav mig en ny länk
that eased my mind, och samma med personen jag pratade med på msn. Så I'm all good now.
Tills säsong fyra börjar, eller jag lyckas se de sista två avsnitten. Allt löser sig. De bråkar åtminstone om bilen.
Nåja. Det var ju egentligen inte det jag ville skriva om, men eftersom det var så jag vaknade,
och så min dag började... You know...? Ibland ska jag inte tänka så mycket, jag vet.
Så, vad är nytt under denna Fjollträsk-himmel? (ah, knorra inte, ni vet att det är sant)
Snart har ännu en vecka passerat, lite mer sedan jag sist bloggade av mig.
Vi har haft våra två första riktiga lektioner, om Paleolitikum och Mesolitikum.
Fast det förstår inte de flesta vad det betyder,för det är sådant som vi arkeologer slänger oss med.
För det är vad vår lärare kallar oss; Arkeologer. Och jag tycker det är helt vansinnigt att tänka på det.
Att inse att; hey, jag är en arkeologstudent. Ord som jag aldrig trodde skulle surra i mitt huvud eller lämna min mun.
(Innan jag får en känga för att inte bara vara naïve, utan skrytig också;
paleolitikum och mesolitikum är äldre, mellersta och yngre stenåldern. Nu vet ni också. )
Så skoldelen känns bra, och min lärare har sett mig!
En dag kom han fram och frågade om jag var syster till någon Sara.
"Nej", sade ja, för mig veterligen har jag banne mig ingen syster Sara. Haha.
"Nehej, du är nämligen väldigt lik henne, hon är arkeolog, bla bla bla..."
Jag frågade dumt ifall hon kanske var från Dalarna, ifall vi kanske var släkt, men det visste han inte.
Hon jobbade tydligen i Blekinge. Jaja? Är ändå kul, för har en lärare väl sett en, är man inte bara en i mängden.
Och, lite fult, sade jag till mamma, att är det någon som han har en bra kontakt med, hon som jag är lik,
då kan man ju spela på den saken... Eh... hehe.. I wouldn't do that, even if I knew how. I assure you.
Jag har plöjt igenom hela stenålderskapitlet i en av böckerna (217 sidor, host host), och läst den 67 sidor lilla bok
som min lärare har skrivit om tolkande arkeologi inom stenåldern.
Nu har jag börjat med The Oxford Illustrated History of Prehistoric Europe. Serious shit.
Har visserligen bara läst 30 sidor än så länge, och shit så svårt det är ibland med engelskan...!
Alla dessa arkeologuttryck som bara väntar på att få bite me in the a...eeh... som vill få mig förvirrad.
Men allt som allt anser jag mig ha varit lite duktig i alla fall.
Och påtal om duktig, eftersom jag ändå är inne på att dunka mig själv i ryggen...
Jag börjar faktiskt kunna roslagsbanan och tunnelbanesystemet! Blåbussarna är dock läskiga, dem känner jag inte.
Har faktiskt åkt en del nu så det börjar kännas okej i alla fall, de flesta fobierna och tankarna är passé.
Vad mer... hm...
Boendet går sådär, jag är väldigt förvirrad beträffande det. Otrygg.
Och, en fundering jag hade i natt, hur lång tid tar det innan syret tar slut i 10 kvadrat?
Jag tror att jag håller på att dö av syrebrist varje natt. Kan vara en planerad aktion. Jag vet inte?
Nej, skämt å sido... Det känns lite dumt, allting egentligen.
Och så har vi en liten älskad unge som inte mår bra, och beter sig så Storasyster Vampyr
vill både morra och gråta på samma gång. Jag hoppas att du mår bättre nu.
Och att jag gjorde lite nytta när jag poked around. Jag älskar dig, skitunge.
Nej... nu ska jag sätta mig och läsa lite mer.
Ledsen för dagboksfeelingen idag, men I had to.
Dagens låt får bli... Accidently In Love, Maroon 5, för att den är så jäkla söt.
Och för att Skitungen delar min förtjusning med den låten.
Sköt om er allihop.
Puss
Josefine
