Long time, no write
Hej älsklingar...
Dels på grund av behov, dels på grund av uppmaning från Snuttefiltsvargen...
Here I am again. Back in Black.
Sleepless in Österskär.
Få se nu. Vad har hänt sedan sist? Massor.
Förra helgen var jag hemma torsdag kväll till söndag. Så jäkla härligt!
Älskar älskar älskar älskar alla hemmavid <3
Helgen innan hade jag både Jessica och Pernilla och Marcus här på besök.
Det är så skönt att känna sig normal! Inte som nåt freak som ingen känner...!!
Jag har gråtit floder av hemlängtan, och av maktlöshet.
Jag får nämligen för mig att mina vänner inte saknar mig lika mycket som jag saknar dem.
Och det är en så satans övermäktig känsla så jag kan bara inte sluta gråta.
För om jag behöver dem mer än de behöver mig, då är jag i underläge. Ångest!
Och bara aningens, aningens sjukt...
Jag älskar mina vänner och min familj, om möjligt ännu mer nu än förut.
Jag har insett vad jag har. Och vad jag är. ...Älskad.
Och här sitter jag i Stockholm!?
What the fuck...
Beträffande Doppapan och boende. Ämnesbyte.
Hon verkar känna på sig att nåt är fel. Hon frågar hela tiden om allt funkar som det ska.
Vad ska jag säga?
"Nej, jag törs knappt andas, för det känns som jag stör"
eller för den delen..
"Jag har lust att slå din sons gitarr i hans skalle när han spelar Titanic themet medan jag försöker PLUGGA, och ni har allsång i köket och min huvudvärk drivs upp notch by notch och jag känner galenskapen komma smygande..."
Eller kanske...
"Jag tycker du är skum, och jag känner mig INTE hemma här, och jag törs INTE finnas-synas-höras,
och förresten så ger väl jag blanka fan i om du har en KK utan att ditt X vet nåt om det! I don't give a rats ASS!"
"Nej, så går det bara inte till"...
Istället sitter jag inne på mitt rum. Äter oftast här, när jag väl äter. Har varit så sjukt tråkigt att laga mat.
Men det är väl på väg framåt, det med. Har lagat mat två dagar nu iaf, och det har gått bra.
Frestande att falla för en klyscha och börja leva på nudlar. Jag älskar studentlivet.
Out of the blue;
Måste börja gå ut och gå. * skriver påminnelse *
Ja... och så skol-delen.
Den jobbiga nyheten är att Tentan börjar närma sig. Post-it lapparna har kommit fram, med andra ord.
Och jag vet banne mig inte hur i helvete jag ska kunna pressa in all den här informationen i skallen.
Det börjar kännas tufft, studentlivet. Fjärde veckan in på terminen. Bra jobbat, sörrö.
Allt detta med Ertebölle kultur(och resten av de 140 andra kulturerna), megalitgravar,
Trattbägarkultur och Gropkeramikerna som inspireras av kamkeramikerna, som inspireras av...
-börjar bli snurrigt.
Den goda nyheten är att jag tror att jag har fått en kompis.
Hon heter Katarina, och går samma kurs. Vi lekte tre timmar igår,
försökte plugga en stund, lunchade, drack kaffe, och var allmänt flummiga.
Så det kändes i allafall bra. Hoppas det fortsätter i den stilen, I truly need it!
Och nej, jag har inte slutat nästan-hyperventilera när jag kommer till skolan.
Det är fortfarande lika läskigt. Skitläskigt till och med. Även om det inte är asmycket folk.
Men, Lena, jag försöker höja blicken. Och höjer volymen på min MP3.
AC/DC och Avril tar mig genom skolområdet, men det är en tuff promenad från A till F.
Det måste jag säga.
Och nej, jag har inte botat min Supernatural-obsession.
Jag trodde att jag hade det, men nu fick jag säsong 3 (med enbart engelsk text for hearing impaired)
och ÄNTLIGEN såg de två sista avsnitten... så nu är jag aningens körd igen.
Inte som i att jag oroar mig. Nej. Mer som att jag går för mycket in i serien.
Jag har börjat diskutera i forum, trots att jag aldrig varit en forums-människa.
Och tror ni inte på fan om de två små hunkarna måste vara med när jag sover också?
Noo igeeeen! Obsession, jag säger ju det...!!
Nån som brukar titta på 2 ½ men?
Ser ett avsnitt i skrivande stund, med en mycket ångestladdad Alan.
Panikattacker, känsla av otillräcklighet, klaustrofobi...
"Fan. Jag kanske ska bli besatt av det här programmet istället"...
"Synd att det bara är gamla gubbar med...ja, och lillkillen, såklart..."
"Undrar hur Jensen Ackles är i verklighe..."
Hrm, hrm... OBSESSED.
Jag måste komma ut bland folk...
(och nu vill jag ha ett kex för att jag vet att jag är knäpp!)
Och alla dessa engelska ord som bara dyker upp?
Fan, jag tänker på engelska emellanåt.
inte så konstigt, när man sett Supernatural (och massa filmer)
med engelska subtitles, läser kurslitteratur på engelska,
och, på fritiden roar sig med att läsa chicflick på engelska.
Man, when I'm good, I'm good.
Jag behöver komma ut bland folk....!!
Innan jag börjar klättra på väggarna och glida in i min fantasyworld.
Tur att vi ska till Gula Villan och supa skallen av oss på fredag.
Not litterally, no, of course not. It's me we're talking about.
Men litegranna kanske... om jag tar en nappflaska, så mormor slipper oroa sig
över att jag ska få en massa läskiga tabletter i glaset....
I och för sig, så vore det trevligt med en liten trip, wohoo....!
Nah...I'm kidding....
Så... en rätt nervös, paranoid och Supernatural-besatt arkeologstudent ger upp för den här kvällen.
Ta hand om er, och ledsen för en svindålig blogg!
Puss
Josefine
Dels på grund av behov, dels på grund av uppmaning från Snuttefiltsvargen...
Here I am again. Back in Black.
Sleepless in Österskär.
Få se nu. Vad har hänt sedan sist? Massor.
Förra helgen var jag hemma torsdag kväll till söndag. Så jäkla härligt!
Älskar älskar älskar älskar alla hemmavid <3
Helgen innan hade jag både Jessica och Pernilla och Marcus här på besök.
Det är så skönt att känna sig normal! Inte som nåt freak som ingen känner...!!
Jag har gråtit floder av hemlängtan, och av maktlöshet.
Jag får nämligen för mig att mina vänner inte saknar mig lika mycket som jag saknar dem.
Och det är en så satans övermäktig känsla så jag kan bara inte sluta gråta.
För om jag behöver dem mer än de behöver mig, då är jag i underläge. Ångest!
Och bara aningens, aningens sjukt...
Jag älskar mina vänner och min familj, om möjligt ännu mer nu än förut.
Jag har insett vad jag har. Och vad jag är. ...Älskad.
Och här sitter jag i Stockholm!?
What the fuck...
Beträffande Doppapan och boende. Ämnesbyte.
Hon verkar känna på sig att nåt är fel. Hon frågar hela tiden om allt funkar som det ska.
Vad ska jag säga?
"Nej, jag törs knappt andas, för det känns som jag stör"
eller för den delen..
"Jag har lust att slå din sons gitarr i hans skalle när han spelar Titanic themet medan jag försöker PLUGGA, och ni har allsång i köket och min huvudvärk drivs upp notch by notch och jag känner galenskapen komma smygande..."
Eller kanske...
"Jag tycker du är skum, och jag känner mig INTE hemma här, och jag törs INTE finnas-synas-höras,
och förresten så ger väl jag blanka fan i om du har en KK utan att ditt X vet nåt om det! I don't give a rats ASS!"
"Nej, så går det bara inte till"...
Istället sitter jag inne på mitt rum. Äter oftast här, när jag väl äter. Har varit så sjukt tråkigt att laga mat.
Men det är väl på väg framåt, det med. Har lagat mat två dagar nu iaf, och det har gått bra.
Frestande att falla för en klyscha och börja leva på nudlar. Jag älskar studentlivet.
Out of the blue;
Måste börja gå ut och gå. * skriver påminnelse *
Ja... och så skol-delen.
Den jobbiga nyheten är att Tentan börjar närma sig. Post-it lapparna har kommit fram, med andra ord.
Och jag vet banne mig inte hur i helvete jag ska kunna pressa in all den här informationen i skallen.
Det börjar kännas tufft, studentlivet. Fjärde veckan in på terminen. Bra jobbat, sörrö.
Allt detta med Ertebölle kultur(och resten av de 140 andra kulturerna), megalitgravar,
Trattbägarkultur och Gropkeramikerna som inspireras av kamkeramikerna, som inspireras av...
-börjar bli snurrigt.
Den goda nyheten är att jag tror att jag har fått en kompis.
Hon heter Katarina, och går samma kurs. Vi lekte tre timmar igår,
försökte plugga en stund, lunchade, drack kaffe, och var allmänt flummiga.
Så det kändes i allafall bra. Hoppas det fortsätter i den stilen, I truly need it!
Och nej, jag har inte slutat nästan-hyperventilera när jag kommer till skolan.
Det är fortfarande lika läskigt. Skitläskigt till och med. Även om det inte är asmycket folk.
Men, Lena, jag försöker höja blicken. Och höjer volymen på min MP3.
AC/DC och Avril tar mig genom skolområdet, men det är en tuff promenad från A till F.
Det måste jag säga.
Och nej, jag har inte botat min Supernatural-obsession.
Jag trodde att jag hade det, men nu fick jag säsong 3 (med enbart engelsk text for hearing impaired)
och ÄNTLIGEN såg de två sista avsnitten... så nu är jag aningens körd igen.
Inte som i att jag oroar mig. Nej. Mer som att jag går för mycket in i serien.
Jag har börjat diskutera i forum, trots att jag aldrig varit en forums-människa.
Och tror ni inte på fan om de två små hunkarna måste vara med när jag sover också?
Noo igeeeen! Obsession, jag säger ju det...!!
Nån som brukar titta på 2 ½ men?
Ser ett avsnitt i skrivande stund, med en mycket ångestladdad Alan.
Panikattacker, känsla av otillräcklighet, klaustrofobi...
"Fan. Jag kanske ska bli besatt av det här programmet istället"...
"Synd att det bara är gamla gubbar med...ja, och lillkillen, såklart..."
"Undrar hur Jensen Ackles är i verklighe..."
Hrm, hrm... OBSESSED.
Jag måste komma ut bland folk...
(och nu vill jag ha ett kex för att jag vet att jag är knäpp!)
Och alla dessa engelska ord som bara dyker upp?
Fan, jag tänker på engelska emellanåt.
inte så konstigt, när man sett Supernatural (och massa filmer)
med engelska subtitles, läser kurslitteratur på engelska,
och, på fritiden roar sig med att läsa chicflick på engelska.
Man, when I'm good, I'm good.
Jag behöver komma ut bland folk....!!
Innan jag börjar klättra på väggarna och glida in i min fantasyworld.
Tur att vi ska till Gula Villan och supa skallen av oss på fredag.
Not litterally, no, of course not. It's me we're talking about.
Men litegranna kanske... om jag tar en nappflaska, så mormor slipper oroa sig
över att jag ska få en massa läskiga tabletter i glaset....
I och för sig, så vore det trevligt med en liten trip, wohoo....!
Nah...I'm kidding....
Så... en rätt nervös, paranoid och Supernatural-besatt arkeologstudent ger upp för den här kvällen.
Ta hand om er, och ledsen för en svindålig blogg!
Puss
Josefine
Kommentarer
Postat av: Sharon
Åh söstra mi.
Men du är stor tuff tjej som till och med knyter dina sandaler själv, du fixar det här. Plocka fram vampyren inom dig - han är minst lika stark som du! - och trampa ner all skit i skiten där den hör hemma. Du kommer bli världens världsbästaste arkeolog!
Låter bra med lite ny kompis i alla fall. Hoppas ni kan leka mera och dricka mer kaffe och luncha mer. Hon kanske också känner sig som en vilsekommen elefant i en porslinsaffär. Och då kan ni ju vara det tillsammans en stund, tills ni pangat allt porslin. Då kan ni vara vilsekomna elefanter i en sönderslagen porslinsaffär istället och då är allt frid och fröjd!
Jag är också sleepless om nätterna. Drömde, precis innan jag vaknade, att jag hade försovit mig och att klockan var tio över två på eftermiddagen...
Vill inte drömma! Vill sooova, och inte ligga vaken halva nätterna och sedan vara trött som en överkörd mupp hela dagen. Blä!
Förresten, gullenappen, har du fått vykortet?;)
Hundra miljoner kramar
/ Lillasyster Snuttefiltsvargen
Trackback
