Storasyster Vampyr

Hej Hallå!
En diskussion med min kurskamrat fick mig in på tankar överensstämmande med dagens rubrik.
Björn Gustafsson.
- Söt eller för söt? Baby eller spädbarn? Lagom eller för mycket?
...Och är man en fjant om man tycker att han är rolig? Nu kör vi. Full fart!

Nog har Björn Gustafsson skapat uppmärksamhet ända från början, 
med en riktig skjuts uppåt i samband med Parlamentet, och Melodifestivalen 2008 
- ett evenemang jag personligen aldrig har haft större ork eller intresse att engagera mig i. 
Och så dansar denna lilla blonda... pojke? (23 i år, men ändå) in på scenen, när man mot sin vilja
sitter där med småsyskonen för husfridens skull. Björn Gustafsson och hans glögg.
Plötsligt blev ju det hela väldigt intressant. Och det berodde ju tyvärr bara på Björn.
(i ärlighetens namn måste jag i och för sig medge att Luuk är en favorit, han också)
Plötsligt blev det ju supercoolt att referera till Björn så fort man var lite på snusen och
kände sig, well, idérik. "Det är glöggen som gör det". Det var till och med coolt att dricka glögg.
Sen blev stackarn utbränd för att alla alla ALLA ville ha honom, Det kommer han aldrig få glömma.

Nå. Ingen smutskastning från mitt håll i alla fall (Björn, jag är blond, har stora... lungor, och försöker förstå mig själv!)
Komiker överlag har hur som helst en förmåga att etsa sig fast i folks huvuden och hjärtan,
och tack vare Björn har till och med tuggummi-tuggande fjortisar från Piteå via Stureplan via Malmö
helt plötsligt insett att: Det finns något flummigt kallat komedi och komiker i vårat avlånga land!! Newsflash!
Tidigare har bla. Robert Gustafsson, nog så rolig, tronat i komikervärlden, men har han och hans kollegor
dragit till sig småflickors blickar? Icke. Kanske är detta ett lyft för framtidens komik?
Måste vi kanske i fortsättningen akta oss för att skoja om blondiner med IQ 50, då det kanske är
just dessa som ska underhålla oss gamla rävar (när "vi" nu väl blir såna) i framtiden?
När Robert, Babben och Claes:arna och gänget har dragit sig tillbaka och lämnat oss asgarvande fans?
Jag tror komikermarknaden aldrig kommer bli sig lik efter att Björn klev in i rampljuset, i rosa boxershorts.
Det är helt okej med mig, jag tycker det är bra om "folk" lär sig skratta lite mer. "Folk" skrattar alldeles för lite.

Nåja, när vi satt där och diskuterade Björns karaktär "Benjamin" blev ju båda helt till sig.
Vilken man, och vilket minspel, och så duktig han är på att använda aktuella saker och göra dem roliga.
Och var får han allt ifrån? Glöggen, naturligtvis, men ungefär som vid detta tillfälle;

Parlamentet, TV4 oktober 2007

Anders: Då undrar jag Björn, vilka kvinnliga förebilder har du?

Björn: Jag har ju hon, på russinpaketen. Hon med det här lockiga håret. 
             Hon verkar så jävla skön asså, glad för ingenting.

Anders: Jo, men vad är det hon ger dig tycker du? Är det så du vill vara alltså?

Björn: Ja men det är väl kul när det går bra för andra.

Anders: Jo, men vad är det hon ger dig?

- pip pip pip... Du är en brat... -

Björn: Det känns som att den här tjejen, hon har liksom verkligen koll.

Anders: Aha, vad har hon koll på?

Björn: Amen typ på vart man ska hänga, vart man ska käka. Hon vet vad som är topnotch.

Anders: Men hon är ju inte på riktigt väl?

Björn: Jag vet inte, du vet jag är inte så insatt. Har du varit på White Room?

Anders: Nej, jag har inte varit på White Room.

Björn: Hon hänger en del där. Oja, alla som är nåt dom är på på White Room.

Anders: Hur är White Room, kan du beskriva det då?

Björn: Man kan inte riktigt komma in, om man säger så. Det är mest en kö.

Anders: Men du kan komma in eller?

Björn: OM jag kommer in? Jag kommer knappt ut.

Hon med det lockiga håret på russinpaketet? Där gjorde glöggen sitt!

I alla fall, när vi sitter där på Stockholms Universitet, i A-huset, så är väl jag som alla andra fjortisar,
(fast skillnaden är att jag är 22 och inte alls särskilt fjollig) och slänger ur mig;
"Fan jag vill ha Björn"
Och min kurskompis tittar på mig och skrattar;
"Ja, det vill fan jag med! .... fast ändå inte"
"Joho, det vill då jag i alla fall"
"Ja men han är ju en sådan bebis"
"Vadå bebis, han är ju supersöt"
"Jamen det är ju just det, han är för söt"
"Jag ger mig fan på, att om man pussar Björn Gustafsson smakar det godis!"
Efter detta spårade det väl bara ur tror jag, and I've already made my point anyhow.

Björn får fem, av fem toasters. Kanon kul.
Nu ska jag bara hitta honom också.