Första skoldagen

Usch vad jobbigt det kändes i morse.
Dels för alla mina hjärnspöken. Dels för rädslan att vara tillbaka, stå på T-Centralen helt ensam.
Och väl vid T-Centralen, har Josefine glömt hur man armbågar sig in i t-bane vagnar.
Så jag missade det tåget som jag skulle med. Och var SJUKT nära att komma försent till uppropet.
Men jag älgade väl in i sista sekunden, och det gick helt okej!
Det var grymt att träffa arkeologtjejerna igen :) har saknat dem, och deras energi.
Schemat presenterades, Ämnesrådet och STARK fick sitt sagt, och handledare bestämdes.
Jag fumlade lite, trodde att jag inte fått någon bestämd handledare, och "krossade min lärares hjärta".
"Men... vi hade  ju pratat! Vill du inte ha mig?" xD Knasigt.
Handledningstid bestämdes, så nu måste jag börja brainstorma lite med mig själv.
Vad fan ska man skriva om? Hittills har jag funderat på;

*Kultliv i Dalarna under järnålder-medeltid
- Frejakult, Mariakult, Häxkult?

*Kristendomens intåg
- När kristnades egentligen Dalarna?

*Järnbäraland
- Dalarnas järnframställning.
- Vad är de märkliga stenarna i Äppelbo?

*Västerdalarnas gravfält

*Inlandsisens eller människans skapelse?
- Om "de liggande hönorna"

*Leksands Gropkeramiska område?

Något sådant. Om någon som läser har förslag, gief!

Efter skolan umgicks jag med mina stockholmare, tog en fika på södra huset (latte + kyckling&avocadomacka)
och inspekterade sedan de nya Arkeologi I studenterna. De var många!
Därefter for vi till Gallerian i stan, där jacka skulle hämtas, och jag själv idkade fönstershopping.
Egen shopping tog jag sedan i Vällingby, där jag inhandlade ett kollegieblock...
och sen råkade jag visst köpa "Om jag kunde drömma" ahem, ahem hosthost.
Allt medan jag väntade på att min älskade apkompis och tillfälliga landlady skulle sluta skolan,
så att vi sedan kunde sköta storhandling inför den kommande veckan.
Jag började läsa direkt... Och kunde inte släppa boken. Inte direkt i alla fall. Härligt med en sån bok!
Hoppas den känslan håller i sig! Den gör mig inspirerad! Jag vill placera min egen vampyr
eller någon som honom, i nutid. Jag vill skriva, jag vill skapa min egna värld och lära mig att sköta den!
Jag vill förälska mig i karaktärer, beundra, avsky, fascineras av dem! Känna deras glädje, smärta och sorg.
Så varför blinkar markören så jäkla retsamt när jag öppnar ett nytt word-dokument? Nej, den HÅNFLINAR!

Förmodligen händer alldeles för mycket om , med och kring mig för att jag ska kunna släppa mig själv,
och låta karaktärerna tala i stället. Visst låter det vettigt? Litegrann i alla fall?
Nu ska jag i alla fall lägga mig och läsa... tror jag.
Ska öppna ett nytt word-fönster, ifall något intressant poppar upp.

'til then;
Ciao

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0