Du och jag som medvetet besatt
Är Du nyfiken på hur en besatt människa funkar?
Eller är Du besatt och vill jämföra med någon annan?
Eller vill jag bara rannsaka min egen sjuka besatthet?
Vi prövar.
Morgon:
Väckarklockan ringer. Med din egenvalda signal.
Låten du valt, för att den är med på en så gullig sammansättning filmklipp på youtube.
- Med målet för din besatthet, vi kallar han/hon/den/det helt enkelt "Mumset". Gud vad gullig det klippet är!
Du intalar för femtioelfte gången att du gillar låten, och skulle ha gillat den även om inte Mumset vore med.
Det är alltså inte bara för att Mumset har med saken att göra. Låtdjäveln är bra. Punkt. Du är frisk.
Du klär på dig, startar datorn, ler åt bakgrundsbilden du valt. Mumset, igen.
En blick på mobilen säger dig att klockan är 8. Du ler fånigt åt bakgrundsbilden, Mumset.
Det är med stor sorg som du byter bakgrunden, till en fjällbäck, eller en bild på nåt annat...
Om någon kollar på din mobil kommer du garantera få höra att du är besatt, så varför bråka.
Du återgår till det du ska, och borde göra. Vi leker att du ska plugga.
Du låter självklart datorn vara på, ifall någon skulle skriva på MSN.
Oops...
Skärmsläckaren går igång. Massa bilder på Mumset. Aaah... Oj.... hej?
Nej. Bad! Du fortsätter plugga, men slänger smäktande blickar mot skärmsläckaren med jämna mellanrum.
Lunch:
Okej, så du gluttade lite på skärmsläckaren. Vad gör det?
Du fixar lunch, lyssnar på peppmusik, (helst något som inte är associerat med Mumset, det vore ju...löjligt!)
äter, gör dig iordning, och med en sista blick på bakgrundsbilden
(det går ju inte att undvika, du måste ju faktiskt stänga av musiken, eller hur?)
-och hindrar dig själv strax innan du gör ett pussljud. Attans. Det var nära.
Följande timmar:
Du genomlider skoldagen. På rasten funderar du på om du ska tillåta dig själv att
"umgås" med din besatthet när du väl kommer hem. Litegrann måste ju vara okej, eller hur?
Nej! BAD! Sluta tänka på Mumset..! Naughy, naughty YOU! Läs igenom anteckningarna!!
På bussen hem:
Okej, du har försökt. Du har hindrat din tankegång innan den gått för långt. Duktig Kicka.
Nu får du slappna av och lyssna på musik, helt okej. Trots att Mumset-låten råkat slinka in på MP3:n.
Hemma:
Du slevar i dig rester från lunchen, plockar fram skolböckerna, startar datorn...
Oj... hej? NEJ! BAD! Sluta glo på bildskärmen!! Du tvingar bort blicken med en suck.
Attans. Var man än vänder sig, så nog satan har man... ja ni vet.
Så du tar boken, sätter dig bekvämt tillrätta, och börjar läsa.... Oj... hej?
Att blicken -återigen- far till skärmsläckaren när det känns betingat... Det måste ju vara okej.
Det är ju faktiskt kväll snart, och du har inte varit helt oseriös. Faktiskt. Jävligt duktig. Faktiskt.
När du tänker efter, visst förtjänar du visst att få... NEJ! BAD! PLUGGA!
Med ett litet besviket gnäll medger du tyst att du nog är besatt.
Dessutom påpekar en kompis att du har en kändiscrush. Så kan vi inte ha det.
Så det går en, två veckor. Du håller dig undan från Mumset.
Nå, kanske inte fullständigt, för den där skärmsläckaren har du kvar.
Men du byter bakgrund på mobilen, gömmer de högt älskade boxarna...
Och försöker leva ett normalt liv. Fan så tomt det känns ändå....
To be continued. Very soon.
Eller är Du besatt och vill jämföra med någon annan?
Eller vill jag bara rannsaka min egen sjuka besatthet?
Vi prövar.
Morgon:
Väckarklockan ringer. Med din egenvalda signal.
Låten du valt, för att den är med på en så gullig sammansättning filmklipp på youtube.
- Med målet för din besatthet, vi kallar han/hon/den/det helt enkelt "Mumset". Gud vad gullig det klippet är!
Du intalar för femtioelfte gången att du gillar låten, och skulle ha gillat den även om inte Mumset vore med.
Det är alltså inte bara för att Mumset har med saken att göra. Låtdjäveln är bra. Punkt. Du är frisk.
Du klär på dig, startar datorn, ler åt bakgrundsbilden du valt. Mumset, igen.
En blick på mobilen säger dig att klockan är 8. Du ler fånigt åt bakgrundsbilden, Mumset.
Det är med stor sorg som du byter bakgrunden, till en fjällbäck, eller en bild på nåt annat...
Om någon kollar på din mobil kommer du garantera få höra att du är besatt, så varför bråka.
Du återgår till det du ska, och borde göra. Vi leker att du ska plugga.
Du låter självklart datorn vara på, ifall någon skulle skriva på MSN.
Oops...
Skärmsläckaren går igång. Massa bilder på Mumset. Aaah... Oj.... hej?
Nej. Bad! Du fortsätter plugga, men slänger smäktande blickar mot skärmsläckaren med jämna mellanrum.
Lunch:
Okej, så du gluttade lite på skärmsläckaren. Vad gör det?
Du fixar lunch, lyssnar på peppmusik, (helst något som inte är associerat med Mumset, det vore ju...löjligt!)
äter, gör dig iordning, och med en sista blick på bakgrundsbilden
(det går ju inte att undvika, du måste ju faktiskt stänga av musiken, eller hur?)
-och hindrar dig själv strax innan du gör ett pussljud. Attans. Det var nära.
Följande timmar:
Du genomlider skoldagen. På rasten funderar du på om du ska tillåta dig själv att
"umgås" med din besatthet när du väl kommer hem. Litegrann måste ju vara okej, eller hur?
Nej! BAD! Sluta tänka på Mumset..! Naughy, naughty YOU! Läs igenom anteckningarna!!
På bussen hem:
Okej, du har försökt. Du har hindrat din tankegång innan den gått för långt. Duktig Kicka.
Nu får du slappna av och lyssna på musik, helt okej. Trots att Mumset-låten råkat slinka in på MP3:n.
Hemma:
Du slevar i dig rester från lunchen, plockar fram skolböckerna, startar datorn...
Oj... hej? NEJ! BAD! Sluta glo på bildskärmen!! Du tvingar bort blicken med en suck.
Attans. Var man än vänder sig, så nog satan har man... ja ni vet.
Så du tar boken, sätter dig bekvämt tillrätta, och börjar läsa.... Oj... hej?
Att blicken -återigen- far till skärmsläckaren när det känns betingat... Det måste ju vara okej.
Det är ju faktiskt kväll snart, och du har inte varit helt oseriös. Faktiskt. Jävligt duktig. Faktiskt.
När du tänker efter, visst förtjänar du visst att få... NEJ! BAD! PLUGGA!
Med ett litet besviket gnäll medger du tyst att du nog är besatt.
Dessutom påpekar en kompis att du har en kändiscrush. Så kan vi inte ha det.
Så det går en, två veckor. Du håller dig undan från Mumset.
Nå, kanske inte fullständigt, för den där skärmsläckaren har du kvar.
Men du byter bakgrund på mobilen, gömmer de högt älskade boxarna...
Och försöker leva ett normalt liv. Fan så tomt det känns ändå....
To be continued. Very soon.
Kommentarer
Postat av: Sharon
Fantastiskt söstra mimimiiiii! Verkligen roligt att läsa. Och givande. Nu vet jag helt säkert att jag inte är besatt (åtminstone inte än), och Moder så skönt det känns...
Que l'amour est violent: "'örredy din lilla znorrkråka, håll dej din näbben, ok-aaay?"
Pyss min lilla pyssgyrksgrillkotte!
Je t'aime
Lillasyster snuttefiltsvargen
Trackback
