Storasyster Vampyr

Oj, så klyschigt, liksom. "Välkommen till min nya blogg". Jaja. Whatever.
Hur kommer det sig att en sådan som jag börjar blogga, och ens tror att någon skulle vilja läsa?
Jo, själva beslutsfattandet kom efter det att jag hade berättat för en av mina favoritkunder/ f d. kurskamrat
att jag skulle sluta på Ica Supermarket och istället börja plugga. "Du måste börja blogga" sade hon.
Och tanken hade funnits innan dess, med tanke på den, egentliga, enorma omställning som jag står inför.
Så vad är det jag försöker komma fram till?

I vintras, tror jag det var, höll Stockholms universitet öppet hus.
Nu råkade det vara så att en arbetskamrat (ja, hon var ju en kompis även utanför jobbet också)
skulle i väg dit, men hon ville helst inte åka själv. Därför frågade hon mig om jag kunde tänka mig att följa med.
There you go. Skolan fångade mitt intresse, jag sökte kursen Arkeologi 1, eftersom detta varit det jag helst velat,
(enligt uppgifter minst 15 år tillbaka, men jag är osäker) och som jag var mest intresserad av.
Detta trots att jag hade nästan halva Historia A kursen kvar på gymnasienivå, något som också var ett kurskrav.
Med andra ord blev det ett lite mer intensivt pluggande än tidigare halvåret.
Resultatet blev över förväntan, MVG mitt i krysset, och jag kom in på skolan.
 
Så vad står jag inför nu?
Efter en vecka på Gotland, som var både rolig och extremt jobbig, har jag nu en vecka på mig
att packa mig ut ur min lägenhet i centrala Vansbro, (vad i hela friden ska jag ha med mig!?)
och sedan ge mig iväg till Stockholm och min nya lya.
Jag hade en sådan tur, att jag fick napp på boende nästan direkt.
Så som det känns nu kommer det nog bli riktigt bra, även om jag ska vara inneboende.
Människan som jag ska bo hos verkar hygglig, har väluppfostrade (eller är det så att skenet bedrar? Återstår att se)
barn, och ett väldigt tjusigt radhus, 20 minuters resväg från Universitetet.
Fördelen här är även att jag slipper dra med mig en massa möbler, då rummet (det pyttelilla rummet)
redan har blivit möblerat. Hela grejjen med att inte ha några personliga möbler tror jag inte ska bli något problem.
Det ska ju ändå bli fullproppat med mina personliga småpryttlar och grejjer. Det löser sig. Gotta have faith.

Egentligen är jag mest orolig för att inte hitta till skola, affärer och sånt...  och livrädd för tunnelbanor och rälsbussar.
Det mest jobbiga kommer att bli att vara så långt borta från min familj och mina vänner.
Allra jobbigast med mamma, Lars och syskon, och pappa, Lilli och syskon.
Jag har ju i alla fall Therese, och det känns jätteskönt att slippa vara ensam.
Hon bor ju inte ett stenkast ifrån mig, men hon finns ändå där. Det är jag grymt tacksam för.
Allt sedan den där impulsiva bussturen till Stockholm en alldeles för tidig tisdagmorgon
har vi kommit varandra ganska nära, och det är skönt med en ny vän, för allt är mer spännande då!
Vi kommer att rocka Stockholm, utan tvekan. Jag är full av förväntan.

Så, för den som kommer att våga och vilja följa denna blogg väntar lite av varje.
Garanterat en hel del flummigheter, intressanta anekdoter ur hitta-i-Stockholm-kaoset,
lite tankar kring lektioner, sorgsna ord om hemlängtan, och jag hoppas att det jag skriver
på något vis inte bara ska ge mig själv något, utan kanske även att man lyckas fånga någon
annans intresse, ge något skratt, mod och känsla av igenkännande.

Är du redo att utforska Stockholm och studentlivet tillsammans med mig?

Fortsättning följer!