Storasyster Vampyr

Godmorgon!
Dagens rubrik är hämtad från, guess what, Supernatural.
En rar gammal dam (...eller?) talar om för Dean att han svär för mycket, och
talar hjälpsamt om att när hon känner för att svära säger hon fudge.
Nå, Dean, som är så...eh.... respektfull, inför den gamla damen, hörs snart kläcka ur sig;
"If you fudging touch me, I'll fudging kill you!"
Översättningen på detta (nu är ju inte detta den officiella versionen, men jag tyckte den var intressant) blev;
"Om du nedrans rör mig, ska jag nedrans döda dig"
I think that's hilarious. Och jag har redan, även jag av respekt, naturligtvis, försökt använda mig av fudge vid tillfälle.
Som när min bil återigen svek mig i förrgår, och jag ringde till min bästa vän och hennes pojkvän för att
tala om att jag inte kunde komma och se på Supernatural den kvällen;
"Hej, jag kan inte komma ikväll"
"Nähä, varför inte det då?"
"Fråga min fudging bil om den saken"....
Nåja. Allmän ångest över flytt, blandad med ilska över bilen, och en väldigt, för andra, oförståelig sorg över att
inte kunna vara med när de andra skulle se Supernatural fick mig snart att flippa ur, ganska rejält, och gråta en halv flod.
Så nu är stenen i bröstet lättare. Fick sen grina lite till när det visade sig att de inte hade velat se något avsnitt utan mig.
Älska.

Så, vart är vi i planeringen med flytt och allt?
Det är ju trots allt det, som den här bloggen ska kretsa kring...
Alla pryttlar och dylikt är ute. Jag och plastpappa körde hem skiten igår.
Och idag ska, förhoppningsvis, vi få ut möblerna. Sedan är det bara städningen kvar.
Det riktigt intressanta i kardemumman är att min blivande hyresvärdinna skickade sms igår,
och frågade, tredje gången gillt när jag trodde att jag skulle komma. Så jag svarade Måndag, vilket
jag och min mor kommit överens om är den hittills bästa dagen...
Då svarade hon att det kanske är lite tidigt, eftersom hon har hantverkare där, och hon helst ser att
de är klara med sitt innan jag flyttar in... Men att vi ska höras på söndag. Panik.
Nu hoppas jag verkligen att mamma ska ha tid att skjutsa mig en annan dag, om det nu visar sig vara för tidigt.

Det är så märkligt hur planeringar kan gå käpprätt åt pipsvängen, är det inte?
Hur som helst, så kommer ju iallafall lägenheten vara klar här hemma i Vansbro, så det är ju inte half bad.
Kan väl dessutom vara bra att ha någon dag extra, nu när jag insett att jag faktiskt ska flytta.
Och att Therese verkligen inte finns inom ett stenkast. Snarare minst en timme.
Vad i helvete tänkte jag på?

Jag försöker intala mig själv att det ska gå bra ändå, för jag har hört att positivt tänkande är bra....
Det bara måste lösa sig. På endera sättet.

Så. här sitter jag, eller nja, snarare ligger, med laptopen i min säng, hög på koffein efter
vårat Supernatural-marathon igår, som vi avslutade vid 03-tiden. Awesome!
Efter tre timmars sömn eller så känner jag mig ändå pigg som en igelkott i natt-Visby,
and I can only blame the coffee. Och så ja, det faktum att jag inte kommer kunna slappna av förrän
jag har fått se de sista två återstående avsnitten av säsong 3 med Supernatural och få veta hur fan det ska gå för
allas våra älskade Dean och Sam. It's an obsession. Inte ens när jag sover kan jag släppa taget om dem, sjukt.
Jag tror faktiskt inte att jag någonsin varit med om en serie som på det här sättet följer med när man lämnat
tv;n, soffan... Visst har man gått och funderat på en film, men det här är extremt.
Som min plastmamma säger, det är fanimej så man börjar leva med dem.
Letar efter Bloody Mary i spegeln, förväntar sig att det ska komma en evil clown apocalypse, eller att
de sju dödssynderna ska dyka upp i demonform. Inte konstigt att man blir allmänt spooked.

Nå, jag ska gå ner och käka, har mått illa ända sedan första natt-kaffekoppen.
Jag är så jäkla smart!

Så, med ursäkter för Supernatural tjatet och bristen på proffsig bloggning,
drar jag mig undan, I'll be in touch.

Och, ärade kund, i kväll ska vi rocka Storänget.
I kväll ska folket inte få stå och glo som uttråkade stenstoder när AFC spelar.
Storasyster ska få fart på dem... Så det så!

"Zeppelin rules!"
Josefine